En höstig krans till ytterdörren

Jag har gjort mig en ny dörrkrans!

Dörrkransar och -prydnader är för övrigt nåt jag alltid upplevt som super trevliga. Jag tycker de ger en välkomnande känsla till gäster, förbipasserande och grannar. De  ger en bild av att personerna, som bor bakom en prydd dörr, inte är robotar, utan nån som har det hemtrevligt även inne, och att  man gillar folk och sällskap.

Hela idéen till dörrkransen började här:

Ekollonen har fått stå i rumstemperatur, så att de blivit vackert bruna. 

Igår handlade jag material till projektet; kransbotten, målfärg och lim till limpistolen. 

Det har pirrat i mina fingrar enda sedan jag plockade ekollonen. Äntligen färdigt att börja!

Först målade jag styroxkransbottnet med brun färg. Annars skulle den vita färgen skrika fram mellan springorna. 

Färgen kändes onödigt mörk, och har därför fått i sig en gnutta vitt. 

Det var väldigt lätt att göra kransen. Jag limmade ekollon, en för en, fast i kransbottnet med limpistol. 

I detta fall placerade jag ekollonen lite här och där, istället för att ordna dem i ett visst mönster. Det är bra att ha olika storleks ekollon. Då kan man lättare fylla hålen, med rätt storleks ekollon. 

Akta fingrarna! Limmet är varmt! Själv kunde jag inte undgå att bränna mig . (Aj!)

Småningom börjar det likna nåt. 

Efter att hela kransen blivit täckt av ekollon, var det bara att riva loss sk. limtrådar. Det lönar sig att göra det först, när limmer torkat. Annars finns det risk att man bränner sig, eller kletar limmet på ett större område. 

Pricken på I:et blev ett vackert band, som man kan hänga upp kransen med. Ser man på den andra bilden (med alla material), ser man att jag tagit fram rött band. Detta visade sig vara för smalt och klent. Kransen blir ganska tung med alla ekollon och allt lim. Tur att jag hade bredare band till hands. 

Färdigt!
Välkomna gäster!

Så det kan gå...

Idag skulle jag leta fram något, som kommer att behövas i pyssleriet jag nämnde i slutet av det senast inlägget.

Istället blev jag så störd på att hela min pysselhylla var så stökig, att jag knappt kunde hitta nåt. Det ledde  till att jag började städa hela hyllan. Detta i sin tur ledde till, att jag fick för mig att klä om några förvarningslådor...

En vanlig skolåda

...förvandlad till en hjärtevänligare version. 

Gamla spellådor...

... fick en fräschare look med prickar och muffinssar. 

Och som bonus, städigt på pysselhyllan och sakerna i egna askar. Jee!

Marimekko och beigea husvagnar

Jag är lite efter med månadens pyssel...

För en tid sedan blev jag åter frågad, om jag kunde pyssla för ett visst tillfälle till en medelålderskvinna. Allt jag fick veta var, att personen i fråga tycker om att resa i sin husbil, Gillar stilrent och Marimekko. Jag fick knappt någon info om färgpreferenser...

Första versionen förde mig direkt tillbaka till arbetsbordet...Något saknades... Och det tycker jag själv också. Kortet gjorde jag i beiget, för jag tänkte, att en neutral bakgrund är ett säkert kort. Tji fick jag!

Tråkigt

Istället tog jag tag i Marimekko inspirationen. Det förde mig till slutresultatet, som enligt kortbeställaren mera såg ut, som personen, som skulle få kortet.

Svar och vitt fungerar!

Detta var ett extra svårt motiv för mig. Jag vet inget om husbilar (ok, detta är en husvagn), och inte är jag särskilt intresserad av sådana heller. Halvvägs i jobbet kändes det som om jag aldrig når önskat slutresultat. det blev t.o.m tal om att jag kunde ändra motivet till Lilla My!

Pyh! Säger jag. För det första tog det mig en god stund att göra husvagnen (som jag är nöjd med)

Och för det andra, vad är det för utmaning om man inte stiger ur sin egen "comfortzone"?

Jag har också pysslat födelsedagskort till en fotbollsentusiast...

Liverpool!, Liverpool!...

Och till en som faktiskt ÄR frälst i beiget:

En runt kort är inte lika vanligt. 

Mångas favorit; brun och turkos

Som en sista teaser kommer en bild på mitt kommande projekt:

"Högt upp i eken"... eller "Högt upp i eken"...
Take you pick! :)

Detta skall jag ta itu med bara jag hinner varva ner mellan jobb och mina jumppapass. :) Förutsatt, att projektet ens lyckas... Vi får väl vänta och se. 

Kram

Crisse

Väriä elämään

Den här bilden gör mig otroligt glad:

Det är precis något jag kunde tänka mig att ha i mitt hem. Det enda jag skulle ändra på är färgen på själva trappstegen. Vore detta min trappa, skulle de vara vita. (Fast sannolikt skulle jag inte våga göra ngt så radikalt. Hur inreder man ett rum med miljoner färger? Och vad om man blir trött på dem?)

Men hypotetiskt; Hur fel kan en dag börja, om man redan från morgonen vaknar till dessa glada färger?

Dessa bilder ha lite samma idé och får även de mig att le:



 

Alla bilder är lånade. 

På min önskelista...

Nu börjar det vara höst på riktigt. 

Jag har gått och funderat på, hur behändigt det skulle vara med avkapade fingervantar. Ja, fast egentligen är de lite konstiga, eftersom jag själv fryser om just fingertopparna. Vantar med kapade fingrar och vantpåsen med, som man kan fästa med en knapp på vantknogarna vore därför ett val. De skulle vara perfekta på jobbet. Ibland behöver komma åt med fingrarna för att svara i jobbtelefonen eller plåstra om ngt barn, men annars kunde man ha det varmt om fingrarna. 

Igår tittade jag in till Accessorize och hittade bl.a. följande:

 

Som kunde matchas med t.ex dessa:

 

Dessutom kunde jag tänka mig en varm rock, som tål vind och vatten i en glad färg:

Rocken kan köpas via Halens nätbutik 

Finns det nån frivillig som vill finansiera?

Vy från min TV

Dumma digibox, som håller på att dö! Inta kan man dö på ett veckoslut!

Annat som hörs till mig just nu är

- förkylningen har vunnit min kamp emot den

- fredag= godisdag

- jag har en ny stol jag borde börja på

- denna vecka har jag börjat jumppa igen (hurra för att röra på sig!)

- jag har tittat på nyaste Smurffilmen på jobbet idag

- jag har äntligen fått min Huose of Eliott DVD box. Tur att det inte behövs Digibox till det!

Mera på kommande.